Mac OS X Snow Leopard räknas fortfarande av många som den mest stabila versionen av macOS någonsin.
Nu berättar en tidigare programmerare på Apple, som ansvarade för säkerhetsuppdateringarna till operativsystemet, varför. Och enligt honom var Snow Leopards fokus på kvalitet långt ifrån ett marknadsföringstrick.
När Apple lanserade Mac OS X Snow Leopard 2009 var budskapet ovanligt. I stället för att presentera mängder av nya funktioner talade företaget om bättre prestanda, högre stabilitet och färre buggar.
Många trodde att det mest handlade om marknadsföring. En tidigare Apple-anställd hävdar nu att verkligheten såg annorlunda ut.
“Jag satt med på varje buggmöte”
Personen beskriver sig som den som ansvarade för säkerhetsuppdateringarna från Mac OS X 10.6.1 och framåt.
Varje morgon gick teamet igenom samtliga rapporterade buggar i macOS för att avgöra om de skulle åtgärdas i en kommande säkerhetsuppdatering eller vänta till nästa stora version. Det handlade inte bara om säkerhetsproblem. Även stabilitetsproblem och mindre fel vägdes mot risken att introducera nya buggar.
Utöver det ansvarade teamet för att bygga uppdateringarna, kontrollera dem och optimera de mindre så kallade delta-uppdateringarna som laddades ner via Programuppdatering.
Snow Leopard hade ett enda mål
Enligt den tidigare Apple-utvecklaren skiljde sig Snow Leopard från nästan alla tidigare versioner av Mac OS X. Normalt arbetade utvecklingsteamen “underifrån”, där olika grupper föreslog nya funktioner som sedan kunde hamna i nästa version.
Snow Leopard fungerade tvärtom.
Om någon ville lägga till en ny funktion krävdes ett uttryckligt godkännande från Apples högsta ledning och ribban var mycket hög. Målet var inte fler funktioner, utan färre buggar.
”Snow Leopards uttalade mål internt var att minska antalet buggar och höja kvaliteten. Det är ett faktum, inte marknadsföring2, skriver den tidigare Apple-utvecklaren.
Leopard blev en dyr läxa
Bakgrunden var enligt uppgifterna Mac OS X Leopard.
Leopard var en av Apples största funktionsuppdateringar dittills, men den drog också med sig ett stort antal buggar. Det krävdes hela åtta uppdateringar innan Apple ansåg att Leopard hade stabiliserats ordentligt, något som ledde till både kritik från användare och dålig publicitet.
Snow Leopard blev därför ett slags motreaktion. Istället för att fokusera på nya funktioner prioriterades kvalitet och prestanda.
Den tidigare Apple-utvecklaren förklarar också varför nästan alla större versioner av macOS snabbt följs av en version x.1.
På den tiden levererades macOS på DVD-skivor, vilket innebar att operativsystemet behövde “frysas” ungefär en månad före lanseringen för att hinna produceras.
Buggar som upptäcktes därefter kunde bara rättas genom att trycka om skivorna, något som både kostade pengar och riskerade att försena lanseringen.
Därför började Apple arbeta med version 10.6.1 redan innan 10.6 hade släppts.
Betaprogrammet var pyttelitet
En annan intressant detalj är hur begränsad testningen var jämfört med i dag. Enligt den tidigare Apple-programmeraren testades nya versioner främst av Apples egna utvecklare och QA-team, tillsammans med ett fåtal utvalda företag som Adobe och Microsoft.
AppleSeed-programmet – föregångaren till dagens omfattande betatestning – beskrivs som mycket litet. Dessutom höll Apple ibland tillbaka funktioner i testversionerna för att minska risken för läckor.
Det innebar att vissa delar av operativsystemet inte testades externt alls innan lanseringen.
Trots att även Snow Leopard behövde uppdateras flera gånger säger den tidigare Apple-programmeraren att operativsystemet snabbt blev betydligt stabilare än sina föregångare.
När efterföljaren Lion lanserades beskriver han Snow Leopard som extremt välpolerad.
”Jag kan säga som ett faktum att Snow Leopard hade färre allvarliga buggar under sin livstid, stabiliserades väldigt snabbt och var extremt robust när Lion släpptes” skriver han.
Det är kanske också en förklaring till varför Snow Leopard fortfarande, nästan två decennier senare, ofta nämns som en av Apples bästa Mac-versioner genom tiderna.
