Det finns en särskild sorts ilska som bara teknik kan framkalla. Inte när saker kraschar. Inte när något går sönder. Utan när något påstår sig vara enkelt samtidigt som det beter sig som ett obegripligt CERN-experiment.
Entré Apple Shortcuts.
Apple presenterar Genvägar som om det vore något slags digital motsvarighet till att knyta skorna. ”Automatisera din vardag.” ”Få saker att bara fungera.” Det är mjuka färger, stora knappar och små gulliga block som ser ut som Duplo för pensionärer.
Sedan försöker man bygga något enkelt. Typ: ”Om jag kommer hem efter 18:00, tänd lampan.”
Tre timmar senare sitter man och stirrar på något som ser ut som backend-systemet till Försäkringskassan. Det finns variabler som heter ”Magic Variable”, listobjekt som plötsligt blivit textsträngar och en automation som vägrar köra för att iPhone tydligen måste ”bekräfta” att den ska göra exakt det man redan sagt åt den att göra.
Det är som att köpa en självkörande bil som varje morgon frågar ”är du säker på att du vill köra till jobbet?”
Det mest fascinerande är att Apple lyckats bygga ett system som samtidigt känns:
- överförenklat
- överdesignat
- övertekniskt
- och trasigt
Genvägar är Silicon Valley i koncentratform. Ett verktyg designat av människor som tror att vanliga människor älskar abstraktioner, kontextmenyer och osynliga beroenden.
Det gör vi inte. Apple förklarar Shortcuts ungefär som en sekt förklarar transcendental meditation ”det bara fungerar när du är redo.”
Nej. Det fungerar inte alls.
Man får istället öppna någon tretton minuter lång YouTube-video där en man med ultralåg puls förklarar, efter ett tio minuter långt pladdrande intro, hur man använder sex olika ”Repeat Items”, tre dictionaries och ett regex-script för att automatiskt slå på kaffebryggaren.
Vid det laget har man hunnit brygga kaffet manuellt i fyra månader.
Det sjukaste är att Genvägar faktiskt är kraftfullt. Det går att bygga nästan absurda grejer med det. Folk styr hela smarta hem, genererar AI-bilder, loggar hälsodata och automatiserar sina jobbflöden.
Men då krävs också att du långsamt accepterar att du inte längre är en vanlig människa.
Man blir en person som säger saker som ”problemet var att inputen returnerade rich text istället för plain text.”
Då föredrar jag att vara en stolt ägare av ett korkat hem än ett smart dito.
