Sverige älskar att se sig självt som ett digitalt föregångsland. Vi var tidigt ute med bredband, internetbanker och mobiltelefoni.
Spotify föddes här. Klarna också. Vi har byggt upp en självbild där Sverige inte bara hänger med teknikutvecklingen, utan leder den.
Men ibland spricker fasaden på de mest oväntade ställena.
Som i sms-appen.
Apple öppnade för stöd för RCS på iPhone för över ett år sedan. Google har drivit på tekniken länge. Operatörer runt om i Europa har börjat implementera stödet. I länder som Spanien, Tyskland, Frankrike och Storbritannien fungerar det redan hos flera stora operatörer. Men i Sverige? Ingenting.
Inte hos Telia. Inte hos Tele2. Inte hos Telenor. Inte ens hos Tre.
Det är nästan fascinerande.
RCS är ingen revolution. Det är snarare något så ovanligt som en försiktig modernisering av sms, ett system som i praktiken stått still sedan 90-talet. Läskvittenser, högupplösta bilder, bättre gruppchattar och fungerande kommunikation mellan Android och iPhone utan att allt kollapsar till gryniga MMS-meddelanden från stenåldern.
Det borde vara okontroversiellt.
I stället känns Sverige märkligt passivt. Som om ingen riktigt orkar bry sig.
Det ironiska är att svenska operatörer gärna pratar om 5G, AI och framtidens uppkopplade samhälle. Reklamfilmerna är fyllda av smarta städer, autonoma fordon och människor som står på bergstoppar och har videomöten i solnedgången. Men när det gäller en grundläggande modernisering av mobilmeddelanden händer absolut ingenting.
Tekniken finns. Apple stöder den. Android-världen stöder den. Europeiska konkurrenter har redan implementerat den. Det handlar inte om något futuristiskt experiment, utan om att få en basal funktion att fungera 2026.
Kanske är det just det som är problemet.
Det svenska it-undret var byggt på en tid då teknik kändes viktig. När nya standarder faktiskt spelade roll och företag ville ligga först. Nu känns delar av telekombranschen mest som infrastrukturförvaltning. Så länge fakturan går ut varje månad finns det få incitament att vara snabb, modern eller ens särskilt engagerad.
Under tiden fortsätter svenska iPhone- och Android-användare att skicka suddiga videoklipp till varandra som om det fortfarande vore 2009.
Det är kanske inte en katastrof.
Men det är ett väldigt svenskt tecken i tiden. Vi pratar gärna om innovation. Vi älskar bilden av oss själva som världsledande digital nation. Men ibland känns det som att andra länder faktiskt gör jobbet medan Sverige sitter kvar i konferensrummet, där de först ”berättar några rader om sig själva” medan de sedan pratar om visionen.
