När Apple fyller 50 år den 1:a april blickar journalisten David Pogue tillbaka på hur företagets mest avgörande produkt kom till.
I boken Apple: The First 50 Years (via Wired) beskriver han en utvecklingsprocess fylld av hemlighetsmakeri, felsteg och sista-minuten-beslut.
När iPhone presenterades 2007 såg den nästan självklar ut, som om den alltid hade funnits. I verkligheten var vägen dit betydligt krokigare.
Började som ett surfplatteprojekt
Det första Apple försökte bygga var inte en telefon, utan en surfplatta. Redan i början av 2000-talet experimenterade utvecklingsteam med nya sätt att styra datorer. Idén var att ersätta den klassiska kombinationen mus och tangentbord.
Ett viktigt steg kom när Apple började experimentera med multitouch. En prototyp byggdes genom att projicera en bild från en Mac ned på en stor touch-yta. Där kunde man flytta objekt med fingrarna, zooma bilder genom att nypa på skärmen och manipulera innehåll direkt med händerna. Alla som såg demonstrationen förstod att tekniken hade en framtid, även om ingen ännu visste i vilken produkt.
Misslyckat samarbete med Motorola
Samtidigt började Apple inse att mobiltelefoner snart skulle kunna ersätta musikspelare. iPoden riskerade att bli överflödig.
Apple saknade dock erfarenhet av mobiltelefoner och inledde därför ett samarbete med Motorola. Resultatet blev Motorola ROKR, en mobil som kunde spela musik från iTunes.
Telefonen blev en besvikelse. Den kunde bara lagra 100 låtar och var långsam att synka. Steve Jobs visade den på scen 2005, men entusiasmen var begränsad, även från honom själv.
Motorola skulle sedan ha ett lanseringsevent i USA tillsammans med Apple. Flera journalister var inbjudna, bland annat från Sverige. Ett par dagar innan eventet fick journalisterna besked om att eventet var inställt.
Anledningen? Apple vägrade att vara med.

Idén om en riktig Apple-telefon
Efter ROKR stod det klart för Jobs att Apple måste bygga en egen telefon. Alternativet var att någon annan skulle göra det och slå ut iPoden.
Ett tidigt spår var att bygga en telefon baserad på iPoden. Problemet var styrningen. Click-wheel-ratten fungerade utmärkt för att bläddra i musik, men att skriva text genom att snurra fram bokstäver visade sig nästan omöjligt.
Då återupplivades multitouch-experimentet. Tanken var radikal: en telefon där hela framsidan bestod av en pekskärm, utan fysisk knappsats.
Två projekt tävlade internt
Apple startade två parallella projekt.
P1 var en iPod-baserad telefon.
P2 var en helt ny enhet med multitouchskärm.
Efter månader av interna tester stod valet klart. Multitouch-telefonen var tekniskt svårare att bygga, men också betydligt mer imponerande.
Steve Jobs tog beslutet: detta var produkten Apple skulle satsa på.
Projektet fick kodnamnet Purple och några år senare presenterades världen för iPhone.