Steve Jobs och Apple var långt ifrån först med surfplattor. Microsoft och andra hade haft flera år, i vissa fall över ett decennium, på sig att få formatet att fungera. Ändå räckte det med den 27 januari 2010 för att Apple skulle visa hur en surfplatta faktiskt borde vara utformad.
Apple är känt för sin slutenhet, ofta tolkad som att företaget helt enkelt inte säger något förrän det är redo. Ibland har det dock varit mer än så. Jobs kunde också ljuga, rätt upp och ner.
När han pressades om Amazons Kindle valde han inte ”inga kommentarer”, utan avfärdade hela idén genom att hävda att ”folk inte läser längre”. Det var inte Kindle han kritiserade, han ignorerade den. Kort därefter lanserade Apple sin egen bokplattform.
Samma sak hände 2003 när journalisten Walt Mossberg frågade om surfplattor på konferensen D: All Things Digital. ”Vi har inga planer på att göra en surfplatta”, svarade Jobs. ”Vi tror att den kommer att misslyckas.”
Men redan i mars 2004 lämnade Apple in en designpatentansökan som i praktiken visar en iPad, sex år innan produkten lanserades. Patentet är tydligt. En rektangulär enhet, tunn, utan tangentbord, och en illustration av en person som använder den med fingrarna, inte med penna.
Detta var långt ifrån självklart vid tiden. Tidiga surfplattor var tunga, stylusbaserade och i praktiken handhållna datorer. Ofta från Microsoft, ofta svåra att använda stående.
Enligt Jobs tog det sex månader att ta fram en fungerande pekskärm. Enligt Ive fanns tekniken redan. Oavsett vilket hade Apple utvecklat en multitouch-yta där flera fingrar och gester kunde användas samtidigt. Den blev grunden för iPhone, och iPad-projektet lades tillfälligt åt sidan.
År 2009 var det ingen hemlighet att Apple arbetade på en surfplatta, även om de inte sa något. Samtidigt hade Apple, direkt eller indirekt, säkrat namn som ”iSlate” och ”Magic Slate”, något som skapade förväntningar i branschen.
Microsoft hann till och med lansera en egen ”slate-PC” dagarna före Apples presentation. Begreppet användes så flitigt att det tappade betydelse.
När Jobs sedan presenterade iPad den 27 januari 2010 möttes namnet av hån. Kritiken var omfattande, både mot namnet och produkten. Att den inte skulle säljas förrän i april gav ytterligare tid för skeptiker att skriva av den som ointressant.
En kategori blir ett namn
I efterhand är det tydligt vad som hände. iPad blev inte bara en produkt, den blev kategorin. Alla surfplattor började kallas iPads, oavsett tillverkare.
Det har funnits tusentals alternativ sedan dess. De flesta är glömda. Microsoft Surface är undantaget, men även den har haft begränsad kommersiell framgång.
Hösten 2012 lanserades iPad mini, mindre, lättare och först positionerad som ett billigare alternativ. Det ändrades senare. När Apple insåg att formatet i sig var attraktivt höjdes både specifikationer och pris.
2013 kom iPad Air, tunnare och snabbare. 2015 följde iPad Pro, större, dyrare och tydligt riktad mot arbete snarare än konsumtion. Samtidigt introducerades Apple Pencil.
Tillbaka i fokus
Ser man bakåt finns en tydlig teknisk utveckling, men också perioder där iPad hamnat i skuggan. Ibland har Apple verkat osäker på vad produkten ska vara.
Just nu är den dock tydligt prioriterad igen. iPadOS har fått större uppdateringar, och Apple Creator Studio har flyttat fler professionella verktyg till plattformen.
Apple säger fortfarande inget om vad som kommer härnäst. Men till skillnad från 2003 låtsas man åtminstone inte längre som att surfplattor saknar betydelse.
