Häromdagen satte jag mig med en Windows-dator. Det kändes som att hälsa på en gammal bekant som underkastat sig en skönhetsoperation, men som fortfarande har samma personlighetsproblem.
Vid första anblick ser Windows 11 faktiskt rätt trevligt ut. Lite rundare, lite mjukare, lite mer ”hej, jag är också modern nu”. Men det dröjer ungefär lika länge som en gratis provperiod innan man inser vad som pågår.
Det är fortfarande samma gamla Windows. Bara med ny frisyr.
Man börjar klicka runt. Och klicka runt. Och klicka runt lite till. Varje meny känns som en ny säsong av en serie där manusförfattarna bytts ut utan att någon berättat det för publiken. Inställningar öppnar fler inställningar som leder till något som ser ut att vara designat under IT-erans bronsålder.
Det är mindre användargränssnitt och mer släktforskning.
Efter en stund sitter man där och tänker att Windows inte är ett operativsystem utan ett museum över Microsofts samlade designbeslut. Välkommen till avdelningen ”Dialogrutor vi inte riktigt orkade pensionera”.
Och så har vi den där aldrig sinande entusiasmen.
Windows 11 är nämligen inte nöjd med att bara vara din dator. Nej, den vill också vara din guide, coach, inspiratör och försäljare. Det plingar, tipsar och föreslår med en energi som påminner om någon som postar klockan 04.30 på LinkedIn om hur mycket energi de har sedan de gått över till en diet bestående av friterade åltestiklar med hallonsylt.
”Du kanske vill prova detta?”
”Har du sett den här funktionen?”
”FÖRRESTEN, VI HAR AI!”
Att gå från Mac till Windows är som att lämna ett tyst bibliotek och kliva rakt in i en arkadhall anno 1982. Allt blinkar, allt vill något, allt försöker få din uppmärksamhet.
macOS beter sig som ett verktyg. Windows 11 beter sig som en praktikant på amfetamin.
Det märkliga är att inget av detta egentligen är katastrofalt. Allt fungerar. Program startar. Filer öppnas. Datorn gör sitt jobb. Men hela tiden med den där svårskakade känslan av att systemet aldrig riktigt bestämde sig för om det vill vara arbetsmiljö eller marknadsplats.
Windows 11 är som en väldigt kompetent kollega som samtidigt har en ovanligt (sjukligt?) stark vilja att hålla spontana Powerpoint-presentationer.
Det går att arbeta där. Men det går inte att bo där.
