När iPad lanserades var budskapet glasklart. Det här var inte ett komplement till datorn, det var framtiden. Apple pratade om en post-PC-värld, och skolan var en av de viktigaste arenorna. iPad skulle ersätta datorn, inte minst i klassrummet.
Jag vet det, för jag var där.
Under samma period fanns en annan produkt i Apples sortiment, MacBook Air 11 tum. Den var billig, lätt, robust och populär i skolor. Framför allt var den en riktig dator. Flera användarkonton, filsystem, tangentbord, mus, allt det där som skolor faktiskt använder i praktiken.
Den modellen försvann så småningom ur sortimentet. iPad prioriterades. MacBook Air krympte inte, den växte, blev dyrare och mer konsumentinriktad.
Det var ingen slump.
En iPad är personlig på ett sätt en dator inte är. Den är svår att dela. Den är knuten till ett Apple-ID. Den är i praktiken tänkt att ägas av en individ. För Apple är det en attraktiv modell. En elev, en enhet. Fler enheter, fler licenser, fler tillbehör.
För skolor är det inte lika självklart.
I takt med att iPad pressades in i klassrummen började sprickorna synas. Tangentbord saknades. Filhantering var krånglig. Flera användare på samma enhet var i praktiken omöjligt. iPad var utmärkt för vissa saker, men långt ifrån allt.
Sedan hände två saker.
Det ena var att Google klev in med Chromebook. Billiga datorer, byggda för webben, med stöd för flera användarprofiler, enkel administration och låg kostnad per elev. De var inte vackra. De var inte kraftfulla. Men de fungerade. Och de var datorer.
Det andra var att Apple trampade rejält snett i Kalifornien, där en mutskandal kring skolupphandlingar och iPads exploderade. Oavsett hur man värderar omfattningen av den affären satte den fingret på något obekvämt, Apples skolstrategi var inte bara pedagogisk, den var kommersiell.
När dammet lagt sig hade Apple tappat greppet om en stor del av utbildningsmarknaden. Skolor insåg att iPad inte var svaret på allt. Och när alternativen dessutom var billigare, mer flexibla och enklare att administrera, blev valet lätt.
Nu, flera år senare, börjar rykten cirkulera om något som låter bekant. En billigare MacBook. Mindre än dagens Air. En riktig dator. Ett insteg igen.
Om det stämmer är det svårt att inte se det som ett sent uppvaknande.
Apple testade iPad som skolans universallösning och förlorade tid. Under tiden byggde Google ett ekosystem som skolor faktiskt behövde. Inte för att det var sexigt, utan för att det fungerade i verkligheten.
iPad är fortfarande ett bra verktyg. Men den är inte, och har aldrig varit, en fullgod ersättare för datorn i skolan. Det tog Apple lång tid att acceptera det.
Frågan nu är om de försöker rätta till ett gammalt strategiskt misstag, eller bara vill ha tillbaka en marknad som de en gång tog för given.
Historien antyder det senare.
